Vissa energiprodukter omfattas av gemensamma EU-bestämmelser om punktskatt. Endast en del av dessa EU-harmoniserade bränslen omfattas av det s.k. uppskovsförfarandet, d.v.s. vissa EU-gemensamma förfaranderegler. Vissa EU-harmoniserade energiprodukter omfattas av uppskovsförfarandet endast när de är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle.
Bestämmelser om vilka bränslen som är skattepliktiga avseende energiskatt och koldioxidskatt finns i 2 kap. 1, 1 a, 3 och 4 §§ Lag om skatt på energi, LSE.
Skatt ska betalas för i princip alla bränslen som används för motordrift. Vidare ska i princip alla produkter som innehåller annat kolväte än torv beskattas om de används för uppvärmning. Det är dock endast en begränsad grupp bränslen som är uppräknade i lagtexten. För övriga bränslen kommer skatteplikten att inträda först när de säljs eller förbrukas för ett ändamål som medför att skatt ska betalas. Beroende på omständigheterna kan alltså skatteplikten inträffa sent i hanteringskedjan.
Direkt skatteplikt innebär att bränslet alltid är skattepliktigt oavsett användningsområde. I vissa fall kan man få skattebefrielse genom avdrag i deklaration, återbetalning av skatten eller direkt vid inköpet om man är godkänd skattebefriad förbrukare. Direkt skatteplikt innebär att bränslet alltid är skattepliktigt oavsett användningsområde. I vissa fall kan man få skattebefrielse genom avdrag i deklaration, återbetalning av skatten eller direkt vid inköpet om man är godkänd skattebefriad förbrukare.
EU domstolen har i dom C- 517/07 den 18 december 2008 klargjort att artikel 2.3 andra stycket i direktiv 2003/96/EG, det s.k. energiskattedirektivet, ska tolkas så att samtliga produkter, såväl energiprodukter som andra produkter, som är avsedda att användas som, bjuds ut till försäljning som eller används som motorbränsle eller som tillsats till motorbränsle eller som medel för att öka motorbränslets volym, ska beskattas som motorbränsle prop. 2012/13:27 s. 11.
Unionsrätten innehåller bestämmelser om minimiskattesatser som medlemsländerna inte får underskrida, se direktiv 2003/96/EG, energiskattedirektivet. Minimiskattesatserna är differentierade med hänsyn till dels slag av bränsle, dels användningsområde.
Vad gäller motordrift är tanken att medlemsländerna ska tillämpa samma skattesats för ett visst bränsle oavsett om det används för drift av motordrivna fordon, fartyg eller luftfartyg.
Om en minimiskattesats inte är bestämd för ett bränsle ska, enligt energiskattedirektivet skatt i de flesta fall tas ut i enlighet med användningen, i nivå med den skattesats som gäller för likvärdigt bränsle.
Bestämmelserna om vilken förbrukning som är skattebefriad finns i 6 a kap. LSE. I detta kapitel har i stort sett alla förbrukningsändamål som kan medföra skattebefrielse samlats.
Bränslen som nästan regelmässigt inte ger skattebefrielse är bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE, dvs. högbeskattad omärkt eldningsolja, dieselbrännolja och fotogen m.m.
Det finns mängder av tillfällen då bränsle som anses som skattebefriad övergår till att skatt ska tas ut. Vid eventuellt sådana tillfällen är ni välkomna att kontakta Möllers Juridik för rådgivning. I de fall Skatteverket överväger eller redan beslutat att bränsle ska beskattas är ni givetvis välkomna att kontakta Möllers Juridik för rådgivning om eventuella möjligheter att nå en förändring avseende skattefrågan.
