Målsäganden yrkade att ett skatteombud vid Skatteverket skulle dömas för grovt förtal därför att skatteombudet påstått under en muntlig förhandling att målsäganden upprättat fakturor i efterhand, dvs. att det har handlat om efterhandskonstruktioner för att kunna styrka sin sak i skattemålet som föranledde den muntliga förhandlingen.
Skatteverket hade genom revision begärt in ett större antal fakturor och en specifikation och detta underlag fick Skatteverket aldrig in under revisionen. Målsäganden vägrade även Skatteverket möjligheten att besiktiga en byggnad som omfattades av revisionen.
Skatteombudet framförde i förvaltningsrätten att målsäganden valde att dölja vissa omständigheter och detta upprepades ytterligare en gång.
Skatteombudet menade att undanhållande av uppgifter gällande den ifrågasatta byggnaden och efterhandskonstruktionen gällande fakturorna skulle ses som oriktiga uppgifter.
Hovrätten anger i domskälen att de yttranden skatteombudet framfört vid den muntliga förhandlingen ska ses i sitt sammanhang, dvs. att målsäganden undanhållit uppgifter och på så sätt försökt gynna dennes sak i skattemålet.
Hovrätten anger också att de påståenden som skatteombudet framfört mot målsäganden kan anses utsätta målsäganden för andras missaktning om inte hänsyn tas till påståendenas sammanhang. Dessa påståenden faller inom förtalsparagrafen i brottsbalken om de ses enbart i sitt sammanhang. Dock konstaterar domstolen att syftet med en plädering oavsett juridiskt område är att de olika parterna får möjlighet att argumentera för sin sak och föra fram de omständigheter som talar för detta. Det som en part framför vid pläderingen får den andra parten möjlighet att bemöta.
Det sista i ovanstående stycke är dock inte alltid riktigt, det händer ofta vid en muntlig förhandling i en slutplädering att den part som framfört sin slutplädering först inte får möjlighet att bemöta motpartens slutplädering, utan här krävs det att parten är aktiv och framför till domstolen att denne önskar bemöta motpartens argumentation.
Slutligen anger hovrätten att det varit försvarligt av skatteombudet att framföra de påståenden som målsäganden menar utgör förtal. Detta för att skatteombudet har visat att det funnits grund för dennes påståenden och skatteombudet kan inte göras ansvarig för förtal.
